ihur bland undrar man verkligen hur jävla dåligt man kan må?
jävla mycket mer man egentligen orkar?
jag har insett mina gränser typ och jag vet hur mycket jag kan ta utan att gå helt under,
om det kommer till den gränsen så stänger jag mig in och låter ingen komma nära.
men nu på sista tiden har det varit så för många gånger och folk väljer att lämna mig.

jag ska fanimig bli den gamla lolle som jag var en gång.
innan allt skit hände.
jag kan bli lika stark som då, jag vet att jag kan. jag måste bara orka ta mig dit.


LINKIN PARK i fredags med Sofie, underbart. vad annars? :)