I like the way it hurts.
Jag fick idag erfara att gamla minnen kan komma upp som en explosion.
Jag var till stranden och efter ett par timmar när jag skulle sätta mig upp hör jag en bekant röst som jag inte riktigt kan placera, men när jag kollar bakom mig ser jag en av mina stora kärlekar.. En av mina bästa vänner.. Den som jag litade på mest i hela världen.
Alla minnen av det vi gjort kom upp till ytan och jag hade ärligt talat svårt att andas.
Envis som jag är vägrade jag hälsa. Det är alltid jag som får hälsa, men denna gång tänkte jag att nu är det hans tur. Våra blickar möttes mer än en gång och vi låg mindre än 5 meter ifrån varandra, men han sa aldrig hej.. Inte ens en nick från honom fick jag.. Och det gjorde ont. Jag trodde att det inte bara var jag som kom ihåg vår speciella vänskap. Men det var det tydligen.
Ni tänker säkert: men varför hälsa du inte för? jo, för vad skulle jag säga? Det skulle bara bli ett hej, och sen tomt kallprat tills den där pinsamma tystnaden och hej då:et.
Mina minnen kommer alltid finnas kvar men nu kommer jag tänka till en extra gång innan jag säger att jag saknar han och hans vänskap. För han är inte samma person som han var för 3, 4 år sedan. Och inte jag heller. Men idag förstörde han lite av allt..
Just gonna stand there, and watch me burn. But that's alright, because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry, but that's alright
Because I love
The way you lie
I love the way you lie
I love the way you lie
