erase
tänkte igår när jag suddade ut något på tavlan..
varför är det inte lika lätt att sudda ut minnen och känslor?
hela den här veckan har varit en berg och dalbana gällande detta ämne.
och värre kommer det att bli.
jag kommer inte klara det här, inte just nu. verkligen inte nu.
"sjukdomen" är på väg tillbaka. kom på förut vad som gjorde att jag fick den förra gången, stress stress och tårar.
jag hade helt förträngt det, men sen börja jag tänka. och tårarna kom fram..
jag vill inte gråta mer.
jag orkar inte gråta mer.
