i'm gonna run to you
Jag tänkte på en sak idag när jag öppnade min chokladkalender (ja, jag är fortfarande 7 år :$) och det är att jag kommer faktiskt vara hemma på Mathias födelsedag, (på torsdag fyller han 22) vi har varit tillsammans i ett år plus 3 månader, elr ngt sånt, och jag har inte firat hans födelsedag. Haha. Lite sjukt. Jag rymde ju till Spanien i två månader.
Och vet ni vad?
Beslutet att åka trots allt nytt i mitt liv var mitt livs bästa beslut. (Än så länge)
Jag växte verkligen på den resan och jag fick vänner för livet. Det tackar vi för.
Den 15 dec 2008 sa vi hej då, en del föralltid. Men en väldigt stor del fick jag träffa igen i mars 2009, men då på svensk mark.
Nu räknar jag dagarna tills jag får krama om dem igen.
Ni är saknade! <3
